Dagens Nyheter – 29 december 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. RADHUSRATTEN. Strömhomska konkurgsmålet, F. husegaren Carl Strömbom afgaf i går sitt slutsvaromål. Det innehöll i korthet, att som hustru Strömbom redan år 1867 sökt och erhållit boskillnad, egde hon rättighet att såväl försälja som återköpa sin egendom. Hennes transaktioner med kapten Gynther och andra äro således hennes ensak. Att Strömbom var rätte egaren till den egendom, lös och fast, ban försålt, har ej på ringaste sätt dragits i bevis. Hustru Strömbom hade äfven rättighet att emottaga gåfvor så många hon behagade. Det har ej heller bevisats att Strömbom varit egare till dessa gåfvor, emottagna af olika personer, såsom Bökman, Unman m. fl. Då nu motparterna, brukspatron Thamsten, sakföraren Sjöberg och förre snickaren Pettersson, ej gittat bevisa det, för hvilket de dragit Strömbom för rätta, yrkade han å dem ansvar och sade sig ämna mot dem föra rekonventionstalan. Förlusten han lidit genom den långvariga rättegången kan sj med penningar uppvägas;; dock ansåg han sig böra fordra i ersättning dubbelt så mycket som hans motparter fordrat af honom, eller 4,000 kr. Svaromålet var undertecknadt af Strömbom, bustru Strömbom och häradshöfding Möller såsom, hustru Strömboms gode man. Sakföraren Sjöberg och förre snickaren Pettersson bestredo på det högsta innebållet af Strömboms svaromål. Pettersson yrkade att Strömbom, som ej ännu afgifvit svar på de af honom framställda frågor, måtte åläggas att nu öra det. Strömbom svarade, att han sagt allt fvad han i detta mål har att säga. Efter åtskilliga mustiga uttryck parterna emellan — Sjöberg. anhöll bland annat att bäradshöfding Möller, och Strömbom att Sjöberg måtte förklaras ovärdig föra andras talan — beslöt rätten att utslag i målet skall afkunnas den 15 nästa mars, LANDSORTEN. Upmarkska mordet. Södermanlands läns tidning meddelar i sitt senast hitkomna nummer, att rannsakning egt rum å Nyköpings cellfängelse med Hjert och Tektor, hvilka ervid vidhböllo sin förut inför poliskammaren härstädes afgifna och af oss i dess hufvudsekligaste delar återgifna bekärnelse samt på det bestämdaste förnekade, att de baft några medbrottslingar eller ens varit i beröring med några andra personer. Uppslag 1 Åkerbymålet. I Norrkö pings Tidningar läses: Våra läsare torde erinra sig, att vi i början af 1873 omtalade burvsom förre fabrikören Svartling en morgon befunnits hängande i ett s. k. sköfve vid egendomen Åkerby i Gärdeby socken. Flera ransakningar höilos sedan härom. Rykten rörande Svartiings dödssätt hafva korsat hvarandra, sannolikt delvis en följd deraf att de personer, som ledde undersökningarne, ej kommo på det klara med saken. Kon:s befhde har emellertid anbefal!t ny undersöknings anställande och då sådan den 21 d:s företogs inför Skärkinds häradsrätt, inställde sig hr Weiland från Stockholm, såsom biträde åt och ombud för enkefru Svartling. Undersökningen börjades kl. före 11 f. m. och räckte, med undantag af ett kort uppebåll, till kl. 2, 2 på natten, då hr W. fann sig föranlåten, på grund af hvad i saken blifvit upplyst, formligt angifva en bustru Charlotta Pettersson, född Larsdotter, för innehafvande af från Svartling antingen före dennes död rånade eller ock från hans döda kropp stulet gods för hvilkets åtkomst hon ej kunnat nöjaktigt redogöra; och yrkade hr W. derföre hustru Petterssons inmanande i häkte. I torsdags fortsattes förhöret; och blef, med bifall till br W:g yrkande och på hemställan af allmänna äklagaren, hustru Pettersson förklarad skyldig genast träda i häkte samt ransakningen uppskjuten till den 12 nästa januari. Hustru Pettersson är den, som sade sig hafva drömt om hvar åtskilliga saker lågo. Åvgaren J, I. Ekmans förolhekande. Såsom vi förut omnämt, öppnades vid Göteborgs rådhusrätts tredje afdelning i början af år 1872 en rättegång af mera ovanlig beskaffenbet, i det nemligen styrelserna för två sjöförsäkringsbolag i Stockholm, Neptunus och Stockholms sjöförsäkringsbolag, instämde sjökaptenen G. M Lithman med yrkande att ban skulle fällas till laga ansvar för det han genom fel och vårdslöshet varit vållande till att den af honom förda ångaren J. J. Ekman förolyckats under hösten 1871. Den 12 februari sistlidet år afgunnade rådhusrätten utslag i detta mål, och frikändes kapten Lithman genom detsamma från allt ansvar för ångarens förolyckande, hufvudsakligen på grund af att det under rättegången ej blifvit styrkt, att kapten L. vid eller strax före olyckstillfället försummat något, som ban