Dagens Nyheter – 29 december 1874, sida 1

-— I0U — efter ett vapen vid sin sida, och om han der funnit sin dolk, så skulle han säkerligen ha stött den i sitt bröst heldre än att mottaga denna nåd af gubben. Men dona Fernand var sfväpnad och dessutom väl bevakad af de soldater, som omgåfvo honom. — Hertiginna af Cirmona, låt oss nu höra hvad ni har att räga, yitrade don Carlos. Ginesta närmade sig don Fernand. Hon föll på knä för honom och sade, i det hon upplyftade sin slöja: — Don Feroand, jag älskar dig! Dea unge mannen uppgaf ett rop, stod ett ögonblick likasom förvirrad, kastade sedar en dröjande blick på donna Flor och sträckte slutligen sina armar mot Ginesta, hvilken, fattad sf en glädje, som hon aldrig förr erfarit, genast störtade i hans famn. — Hertiginna af Carmona, markisinva af Montefrio, grefvinna af Pulg:r, tager ni till er äkta man denne don Fernand, som blif: vit dömd förlestig nemn, rang och förmögenhet? frågade don Carlos. — Jag älskar honom, sire! jag älskar honom! gvarade Ginesta. Och hon knäföll nu för konungen samt nödgade Fernand, bvilken hon höll i handen, att göra detsammn. — Jaså, sade doa Carlos. Nåja, en könunpg måste stå vid sitt löfte, Stig upp, her