Dagens Nyheter – 29 december 1874, sida 1

tig af Carmona, markis af Montefrio, grefve af Pulg:r, grand af Spanien genom er hustru — som är en konungs syster och jemväl en konungs dotter! Derpå tillade hen, utan att gifva åskå. darne tid till att hemta sig från sin öfverraskning: — Nu är det er tur, don Ramiro. Med vacklsnde steg trädde don Ramiro i sin tur fram till donna Flor. Någonting liknande ett moln af guld och purpur hade utbredt gig som en skimrande slöja öfver hans ögon, och ena sång af a!la himmelens englar tycktes ljuda i hans öron. Han böjde knä inför donna Flor. — I två år har jag älskat er, min fröken, sade han, Don Ramiro VAvila har icke våget säga er det; men i sin gudfar konungens närvaro vågar don Carlos dAvila ödmjukt svhålla om er hand. — BSennor, stammade donna Flor, fråga min far. — Det är jag, som är er far för i deg, donna Flor, sade don Carlos, och jag ger er hand åt devne ridderlige unge man. De olika grupperna qvarstodo ännu i den ställning vi angifvit, då man plötsligt fick höra rop och larm från det håll der Volaporten var belägen. Straxt derefter visade gig en ryttare betäckt med dam, och hyvilken don Carlos på drögtea igenkände för