Dagens Nyheter – 28 december 1874, sida 2

Sn TE he ei Fråga mig, och jag skall svara. — Har ni hopp om att en dog tå gifta er med den gom ni älskar? — Nej, det är en omöjlighet! — Är ban då död? frågade don Ruiz. 4 Han lefver. En blixt af glädje, som plötsligt vpplyst hane ögon, slocknade åter. t. Ah! sade han. Det är allt hvad jag ville veta. sOch efter att ha helsat på mig, gick han åter sin väg med en suck. Ånyo förflöto trenne degar. slader dessa tre dagär lemnade jag icke mitt rom; och med undantag af Beatrix, kom ingen iw till mig, ej ens min far: På fjerda dagen lät don Ruiz åter anmäta sig. . Jag väntade honom nästan; jsg hade upphört att frukta hans åsyn; ban var tvärtom min ende fört:ogne, och jag förs od at: han talade sanning, då hen sude sig vara min uppriktige vän. :Hex ioträdde vördaadsfull som vanligt, och på ett tecken, som jag gaf honom, nalkades han mig. J.g räekte honom kanden; ban f-ttade den och vidrörda den lät med sina läppar. — Derpå sade han efter en stunds iystnad, hsarunder bag betrsktat mig med en min af djupt deltagande: s— Jog har icke ett ögonblick vpphört