Dagens Nyheter – 28 december 1874, sida 2

STR atb tönka på er belägenhet; den är förs färlig! Jag uppgaf en suck. — Min hjelp börjar su också bli gagnlös; ty det går ej an att sfgifvandet åf ert svar lärgre uppskjutes: Ack, nej! u.brast jag. — Visserligen skulle jag kunna sägs, att jag sjelf återtagit, min anhållan om er hand; jag skulle gerna för er skull binda vid mig den skammen at ånses ha förlorat mit: tycle för-er, sedan jag erfarit er fars ruin; men hvad skallo derigenom gentligen vinnas? Et por eller tre månaderg uppskof; se der allt. : : Jag smälte i tårar; ty slit hvad han sade var den rena sanningen, — Förr eler pexare, fortfor han, måste er far komma att få kännedom om ert tillstånd; sedan måste ock hela verlden få veta det, och då... (han sänkte rösten) då blir ni vanhedrad! — Men hvad skall jag då göra? utropade jag. to. Gifta er med en man, som är er nog tillgifven för att vilja vara ör äkta möke inför verlden, men i sjelfva verket endast en: bror för er. i Jag skakade på hufvudet. — Men hvar finna en sådan vän ? mum lade jag. 5 ; — Jag har kommit för att gra er dett