Dagens Nyheter – 28 december 1874, sida 1

erbjudande, Mercedös. Har jag ej sagt er förut att mitt hjerta tillhör er? — Ni älskar mig... men... — Då jag älskar, Mercedes, är det icke allenrst af allt mitt hjerta, utan ock af hela min själ, och till en sådsn kärlek, som genomtränger själen, hörer jemväl en oiaskränkt hängifvenhöt. Jag upplyftade hufvudet och drog mig tillbaka, nästan förskräckt. Jag hade icke anat att mensklig hängifvenhet kunde gå så långt. — Jag skall vara er bror, upprepade hab; men ert barn skall ock vara mitt barn, och aldrig ett ord — jag lofvar er det vid min adelsmannaära — skall någonsin yttras oss emellan angående den rätta avledningen till vårt gif:ermål, Jag betraktade honom tveksam och tviflande. — Sig mig, fortfor han, då jag ingenting svarade, synes det er icke mindre motbjudande att antaga mitt förslag, än att genom detta fönster kasta er i floden, som frimrinner nedanför datsamma? Jag förblef ett ögonblick stum; derefter föll jag på knä och sade till honom: — Min bror, haf medlidande med er hustru, och rädda min fera heder! Han skyndade att åter resa mig upp; derefter kysste han min hacd och gick Bin väg.