Dagens Nyheter – 28 december 1874, sida 1

mig icke, genmälde jag; ty jag känner att jag i er har en vän. — Ni badrsger er icke, såde-hwn; och dock skulle jag ba besparat er min åsyn, såvida den ej varit nödvändig, för att jag sku!ls kunna befrämja ert lugn. — Förklara närmare era ord, don Ruiz. — Jag har ej kuunat säga åt er for, att ni vägrat blifva min maka, ty han skulle då Biruxt ha affordrat er en förkloring, och den som ni gifvit mig, skulle ni ej ha velat gifva honom, eller huru? — Nej, heldre hade jag dött! — Ni ficner sålsdes att jag måst hondla såsom jag gjrt. oo Och huru har pi då handlat? — Jag lar sagt, ast vi bedt mig om några dagars betänketid, och att pi önskade at. man måtte låta er tillbringa dessa dagar i exsomhet och lugn. vo Det är således er j:g har att tacka för de: jag fått vera så ostörd? Han bugado sig. — Och u är det så vigt, yttrade han, att ni fullkomligt tror och litar på min vänkap. Jag räckte honom handen. — O, ja! jog tror att jag i er har en sann och upprikug vän, sade jag till bonom. — Nå, så svara mig då utowu vil tvekan, såsom ni svarade mig förra gången. DEN FÖRLORADE SONEN. 423