Dagens Nyheter – 24 december 1874, sida 2

genomtränga den diamantmur, som omgaf mitt bjerta. : Slutligen pjorde han en förtviflad ansträvgning — han kunde ju ej aflägsna sig utan att ha fått besked — och sade mig då med stor förlägenhet, att han älskat mig gedan lång tid tillbaka, ätt vårt gifermål var ötverenskommet mellan min och hans far, och att det icke behöfdes mera än räitt samtycke för att han skulie bi den lyckligaste man på jorden. — Sennor, svarade jag honom med-fast stämma — ty jag hade redan länge haft detta svar i beredskap — den ära, ni tillbjuder mig, kan jag icke mottaga: Hans blekhet tilltog plötsligt och i hög grad. vo Och hvarför det, store Gud? frågade han, — Jag älskar en annan man, och inom sju månader skall jag vara mor. Han vacklade och var nära att falla. Det låg en så djup förtviflan under denna bekännelse, som afgafs inför en man, hvilken jag sett endast fem eller sex gånger, och hvilken jig 6j ens bad förtiga min hettlighet, att han, kätsnande till fallo de förpligtelser, dötta oinskränkta förtro6nde ålade honom, ansåg sig icke kunna annat än udder tystnad draga sig tillbaka Han bugade sig för mig, fattade en flik af min klädning och kysste den samt lem