Dagens Nyheter – 24 december 1874, sida 2

JU80S Tre dagar sednare infann sig min fars vän don Francisco af Torrillag, i vårt hem. Hen bad om ett enskildt samtal med min far, emedan han — såsom han yttrade — hade en sak af den största vigt att afhand!a med honom. 4De båda herrarna stängde in sig i min fars rum. Don Franciscos ärende var att å egna och sin sons vägnar avhålla om min hand, Hans son älskade mig inneriigt och hade förklarat för honom, att han icke kunde lefva mig förutan. Ingentiog skulle i högre grad kunnat glädja min fat än detta anbud; men en betänklighet böll honom tillbaka. . — Känner du, frågade han sin vän, huru det står till med minå förmögenhetsvilkor? — Nej; men dem frågar jag ej heller efter. — Jeg är ruinerad, sade min far. e— Jaså. — Fullkomligt ruinerad. — Så mycket bättre! svarade hans vän. s— Huru! Så mycket bättre? — Jag är rik nog för både dig och mig, och huru högt du än må värdera den skatt, som vi begära af dig, tror jag mig kunna betala den. Mun får räckte don Francisco handen. — Jag ger don Ruiz tillåtelse att sjelf hos min dotter framställa sitt frieri, yttrade