Dagens Nyheter – 24 december 1874, sida 2

tade komma att bli mig öfvermäktig, samt tillslöt fönstret. Och derefter sjönk jag utmattad ned på min bädd. cHuru långsamma och smärtfulla de oföljande timm.rne än voro, så förflöto de emelJertid. Jag såg morgonen -gry; efierband hördes allt -det buller, som åtföljer dagen, taga sin början. — Beatrix öppnade min dörr och inträdde. Det hvardagliga lifvet begynte ånyo. eKlockan. 11 -pås förmiddagen anmälde Beatrix don Ruiz. Han hade fått min fars tillåtelse attsebesöka mig. CA Mitt beslut varcfattadt; jag gaf tillsägelse att mån skulle föra in honom. Han var på en gång blyg och strålande af glädje. sMin far hade sagt honom att han icke tviflade på att frieriet skulle lyckas. Men sedan han kastat ögonen på mig och fått se mig vara så blek och dys:er, började han darra och bleknade i sin tur. Jag betraktade honom; utan att säga ett ordy och väntade att få höra bvad ha hade att audraga: ö Rösten ssvek honom; ban gjorde minst tio :misslyckade försök att framställa sitt ärende: ; Han taiade visserligen, men icke om de: som fhan skulle tala om; ailt hos mig sade honom, att inga ord skulle förmå att