Dagens Nyheter – 24 december 1874, sida 1

— 01 Vi hörde ljudet af steg, som närmade. sig mitt rum; det var således nödvändigt för honom att genast fly, såvida han ville undgå att bli upptäckt. För sista gången kestade han gig nu i båten; och jag, jag, som kände hans hjerta upphöra att slå mot mitt, sjönk afsvimmad ned på golfvet. Det var i denna belägenhet Beatrix fann mig då hon kom in... Oeh nästan lika rörd, nästan lika uppskakad och tillintetgjord som Mercedes varit under denna sorgliga natt, om hvilken hon ordade, sågs hon ou krampaktigt vrida sina händer, och bristande i gråt, lät hon, ehuru hen fortfarande befann sig i knäböjande ställning, sitt hufvud sjunka ned mot en bredvid henne stående länstol. — Hemta er, min fru, sade don Carlos allvarligt och kallt; jag har hela natten att egna åt er. En tystnad inträdde, hvarunder man icke hörde annat än donna Mercedee snyftningar. Hvad don Carlos angår, var han så orörlig, att man skulie kunnat taga henom för en staty; och han beherrskade gig ända till den grad att man icke ens kunde höra hang andedrägt. Han reste! siammade Mercdeös. Och med detta ord syntes bennes själ fly bort. DEN FÖRLORADE BONEN. 416