Dagens Nyheter – 23 december 1874, sida 2

-— dJ00-— De . flesta underrättelserna om honom meddelades af en ung man, som sjelf varit med i kriget och delat många af hans faror. Denne unge man, hans vapenbroder, var ovkså son fill en af min fars vänner och hette don Ruiz af Terrillas. Konungen lyssnade till berättelsen med en min. af djupt allvar, stum och orörlig som en marmorstod. Donna Mercådöa vågade nu lyfta sin blick upp till honom för att läsa i hans ansigte, huruvida hon borde förkorta sin redogörelse eiler, likasom hittills, omständligt meddeia honom allt hvad hon sjelf ansåg förtjena omnämnas. Don Carlos förstod hennes stumma fråga. Fortsätt! sade han. — Den uppmärksamhet, hvarmed jag lyssnade till don Ruiz berättelser, den ifver, med , hvilken jag skyndade honom till mötes, så snart hans besök anmäldes, kommo hönom förmodligen att tro, att denna sympati gällde honam sjelf, under det att jag i sjelfva verket, medan jag lyssnade till den närvarande, endast tänkte på den frånvarande. Också blefvo don Riiz visiter allt tätare, och det dröjde icke länge förrän han med ögonen började anförtro mig sitt bjertas hemJghet, fastän han aldrig uttalade sig derom i ord. Bå snart jag märkte detta, upphörde jag — ehuru det kostade mycket på mig att icke längre få språka om den som upptog