-— UU alla mina tankar —att visa mig, då don Ruiz kom på besök. För öfrigt blef -han sjelf snart hindrad från att helsa på oss: den afdelning af hären, till hvilken ban hörde, afsändes till Granada, för att deltaga i belägringen af denna stad. Eno dag fingo vi veta, att Granada blifvit intaget. Det var en stor tillfredsställelse för oss, såsom kristna, att veta: morernes hufvudstad vara falien i de katolske konungarnes händer; men tyvärr fanns hos mig en gammal sorg, som gjorde det omöjligt för mig, att njuta af någon glädje, och icke heller min far var, då den lyckliga underrättelsen nådde honom, i den belägenhet att glädjen längre kunde finna vägen till hans bjerta. Hvad som återstod af vår förmögenhet hade tilfallit oss genom min fars första hustru. Denna förmögenhet tillhörde egentligen en som, som hon efterlemnat en äfventyrare, hvilken mar trodde vara död, och som jag koappt Lände, ehuru jag var hans syster. Han kom tillbaka och återfordrade sin förmögenhet. Mio far begärde endast så långt uppskof, som var nödigt, för att sammanskrapa den störa kontanta summan; och så snart denna blifvit utbetald, voro vi fullkomligt ruinerads.