Dagens Nyheter – 23 december 1874, sida 1

UV sOch han sted der igen i sin båt och sträckte armarne emot mig. Columbi afresa hade biifvit uppskjuten; och derföre hade min älskare genomrest en del af Spanien, för att få återse mig ännu en gång eller för att föra mig med sig. Ack! sjelfva vår olycka ingaf honom hopp om att jag numera skulle samtycka till att följa honom. sMenm äfven nu vidblef jag ståndsktigt mit beslut att stanna, Jag var min numera fattige faders sista tröst och enda sällskap; och jag hade derför beslutit att anförtro hösom allt, att utsätta mig för hans vrede, men att icke lemna honom. O! det var en förfärlig natt, denna om hvilken jag talar, sire! Men jag visste, att den åtminstone kunde med säkerhet anses icke komma att upprepas. Columbi afresa var definitivt utsatt till den 3 augusti. Detvar genom ett under af snabbhet min älskare kommit till mig, det var också endast genom ett under af snabbhet han skulle hinna tillbaka i rättan tid till Palos. O, sire, sire! att för er upprepa alla de enträgna böner, hvarmed han under denna natt öfverhopade mig, är omöjligt. Tjugu gånger steg ham ned i sin båt och klättrade åter upp på balkongen. Sista gångan tog han mig i sina armar och ville föra mig bort med våld. Jag uppgef ett högt rop af förskräckelse och kallade på hjelp.