Dagens Nyheter – 22 december 1874, sida 6

ång och pwano. uajten. Hr Ölander har genom åtskilliga större ompositioner ådagalagt en begåfning, som tt rätt försvarligt stycke öfverskrider det vått, hvartill man genom dåliga tider funit gig inskränkt, och äfven i fakturen anenligt nog lyckats komma öfver dilettantissens råmärken, om än ett eller annat movent änvu kan röja någon osäkerhet. Äfven Jessa båda kompositioner äro betecknande ör hr Ö:s lyckliga sätt att uppfatta sitt m 2e: för hang reva stil och vackra uttryck. stämnivgen är: andlig, såsom ämnet Betinsar, skrifsättet deremot svarande, ofta polyont, dock utan stelhet. Den 23:e psalmens vexelsång för sopran ch bariton med kör är mera deklamatoisk, hvaremot den 88:e, baritonsolo, rör sig nera melodiskt. Uti båda förekomma emelertid ett par ställen af eu viss hårdhet i vårmoni och stämföring, ehuru dessa olägeneter lätt kunnat afhjelpas. Det hela behåller dock alltid sitt värde. Skada att kompositören icke användt ren svenska itexten. Härförekomma, t. ex., personer som fara i kulona och vandra i enom nörkom dal, äfvenså talas om din öron och mina il. m. m. Desslikes yttras att din käpp och staf trösta mig, oaktadt käppen gomenligen anses vara en dålig tröstare. Hvarför t. ex cke säga: din staf, ditt stöd o.sv.? Månne David skref sina psalmer på föråldrad hebreiska? eller månne Luther och Ol. Petri vid deras öfversättande framletade obiuklig tyska och svenska? Dock, detta är de lärjas sak; men det vissa är, att ren sång fordrar rent språk. Violinteknikens grunder, af Carl Courvoisier. Öfversättning af C. E. Maier. — Elkan Schildknecht. Desna vår anmälan har för afsigt art säga ingenting, dock ej af missaktning för verket, utan af ett motsatt motiv: arbetet innehåller nemligen främst ett offentligt omdöme om detsamma af den i ämnet kompetentaste autoritet vår tid eger, och åt hvilken vi lemna ordet. Joachim yttrar nemligen följande: Käre Courvoisier! Frågan om ni skall från trycket utgifva er afhandling öfver violinspelet, kan jag endast besvara med ett obetingadt ja.. Jag har uppmärksamt genomläst den och haft en synnerlig glädje af att finna huru troget ni uppfattat min undervisning, buru säkert vi bygger på min lära, och huru skickligt ni tillämpar de på edra lärjungar gjorda erfarenheter. Eder skrift skall, enligt min åsigt, väsentligen gagna alla violinspelare, hvilka allvarsamt sträfva att uppnå en teknik, som tillåter frawställandet af den musikaliska tanken, frigjord från ensidiga violinistvanor. Det skall derför vara mig kärt, om ni gent emot en förläggare vill göra bruk af min fördelaktiga mening om ert manouskrpt. — Mina bästa önskningar ledsaga ert arbete till offentligheten: — Er uppriktigt tillgifne Joseph Joachim. Vi tillägga blott: verket är försedt med upplysande och väl utförda afbildningar. Konservatoriets båda violinlärare hafva antagit detta arbete till användande, och deri gjorde de rätt. — Priset särdeles billigt. Mendelssohns Lieder ohme Worte, 7 Hefte äro af hrr Elkan Schildknecht ånyo utgifna i ganska elegant utstyrsel, oaktadt det är en godtköpsupplaga, neml. till det oerhördt billiga priset af 3 kronor. Sjelfva verket har redan under ett par generationer försvarat sin egenskap af. den populäraste och mest värderade genreoch karaktersmusik för piano, och skell utan tvifrel i everlåliga tider dermed fortfara. Favoritduetter med piano. Samlingen 3, nr 6, Duoaf Cherubini.— Stockholm, Lundqvist. Denna duett är ett litet mästerstycke af fin smak och den bästa italienska ton. Stilen är lätt utan ytlighet, elegant utan koketteri, pikant utan skarphet — med ett ord, äkta cherubinisk, ehuru få kompositioner man i denna genre eger af den eljest så allvarsamme mästaren. Skall säkert med stort intresse mottagas af alla sångare, hvilkas smak ej är bortblandad af stundens båda ytterligheter — Wagner och Offenbach. Melodier till finska toner, satta af J. A. Josephson. Stockholm, Hirsch. De musikaliska tonerna äro, såsom titeln redan antyda, af br Josepheon sjelf, de poetiska förmodligen af någon finsk skald. Utsn att just ega några rytmiska elektriserande poiater (hvilket mera sällan är kompositörens sak), utmärka sig dessa stycken genom det enkla behag, deu flärdfria melodi, som deremot sällan saknas ihr J:s kompositioner. När han ej är ny, så affekteror han icke heller att vara det, och tankens sanning sviker honom lika litet som formens renhet och klarhet. Mycket att rekommendera är samme tongättares Cavatina för sopram eller tenor i klaverutdrag, (Stockholm, Hirsch), avilken ärlika melodiskt uttrycksfull, som hermoniskt intrassant, med klart genomförd form. Pikaata ingredienser får man för öfrigt här söka lika litet som i hr J:s öfriga kompositioner, och icke må detta räknas för en brist. Den lille Beethoven-spelaren. Pianoalbum för ungdom, med innehåll ur Beethovens verk, (2 häften, Stockholm, Lundqvist) blir säkert en mycket välkommen julgåtva för alla dilettanter och pianoelever, hvilka beundra Beethoven utan att ännu våga sig på hans större kompositioner. Samlingen består förnämligast af variationstemata, melodiska rondomotiver, menuetter, marscher im. m., allt med fingersättbivg. Härvid kunde erinorss att tematnr ? är af Paesiello, och nr 14 af Weiyl, ehura båda varierade af Beethoven. — Andra häftet innehålla redan större störe stycken, såsom Adelaide i dess helhet, satt för piano. Afven vid undervisningen kan detta verk blifva mycket användbart, blott man aktar sig för att dermed martera nybörjare, såsom vanligtvis sker. W. B. RELATED TETRIS EIN FYREN PIE: SAMA Tillqvartalsprenumeranter Stockholm,