Dagens Nyheter – 22 december 1874, sida 2

mildare stämning; jag försäkrar er, att aldrig. någon hemlighet, aoförtrodd åt en prest, blifvit mera samvetsgrannt bevarad än den hemlighet i nu går att anförtro er konung. — För detta löfte tackar jag er, sire, af allt. mitt bjerta! sade Mercedes. Och efter att ha strukit sig med handen öfver pannan, icke för att samla sina minnen — det var lätt att märka. det dessa minnen ailtid voro lefvande hos henne — utan för stt aftorksa ånges:svoetten, sade hon: — BSire, under det år då jag växte upp, vistades jag dagligen tillsammans med sonen till en af min fars vänner, såsom en syster vistas tillsammans med sin bror. Den tiden anade jag icke, att det fanns någon annan verm och ljuf känsla i verlden än deu ömhet som råder mellan syskon, Men hv:d hände? En sogaighet, föranledd sf siridiga intressen, uppkom mellan mina far och hans vän, hvilka dittills ansett sig. vara. oskiljaktigs. Det gick snart derhän, ait den ene lät på leg.ig väg utkräfva penniogar som han påstod sig. ha att fordra sf den nadre. Hvem hade rät? hvem hade orätt? Jag vet jet icie; men hvad jag vet det är att min fer betalde den honore :ffordrade summan och lemnade Sevilla, der han alltid bott, samt slog sig i ställe; ned i Cordova, för ett icke beböfva lefva i samma stad som deu man hvilken varit hans vän, men sedan blifvit hans dödsfiende.