Dagens Nyheter – 22 december 1874, sida 2

— JU — Mercedes föll på knä och sträckte sina darrande händer mot konungen. — O, sirel!. sire! utropade hon; det är God som skickat er hit. Hör, jag skall säga er allt! äg XXX. Bekännelsen. Efter att ha hört detta utrop, som ju redan i sig innebar ett medgifvande, att hon hade en stor synd på sitt samvete, andades den unge; konungen straxt mera fritt, ; —Jag hör er, sade han, i sin vanliga tvära och. befallande ton. — Sire, yttrade Mercdås helt sakta, jag går att omtala för er sådsna saker, som eljest icke gernx komma öfver en qvionas läppar; det är för mig mycket påkostande, eburu jog viss: icke är i så hög grad brottslig, som det kan sycns till en början; mon haf öfversegade med art icke ypea mia hemlghet iö: verliecj jag ber er derom; ty ennars skall jag ej ega styrka att afgifva min berättelse. — .Tsla lugnt och utan fruktan, donna Mercedes, ;svarade don Carlos med ett uttryck i sin röst, som vittnade om es något nig, ipiva, ålminatone