Dagens Nyheter – 22 december 1874, sida 1

rs WIR Vv os og tillkänna, att midnatten var inne, förrän donna Mercedeg tyckte sig höra nyckeln vridas om i låset på den dörr, genom hvilken don Fernand brukade komma, då han besökte henne nattetid. Hon vände sig om, i knäböjande ställning, och såg dörren öppnas samt en man inträda, hvilkens ansigte nästan helt och hållet doldes af de breda skyggena på hans hatt, och som var insvept i en stor kappa. Ingen annan än hennes gon hade nyckeln till denna dörr. ; — Fernandt Fernand! a hon i det hon sprang upp och skyndade den nattlige gästen till möteg. Men plötsligt stannade hon och drog sig tillbaka, då hon märkte, att den man, som nyss inträdt och som nu stängt dörren efter sig, var nästan ett helt hufvud kortare än Fernand: I detsamma tog främlingen af sig hatten och kastade den jemte kappan på en närbelägen stel. — Jag är icke Fernand, sade han. Mercedes tog ännu ett steg tillbaka. Konungen! stammade hon. Mannen skakade på hufvudet. — Hvem är ni då, sire? frågade Mercådös. — En biktfader... Fall på knä, qvinna, och tillstå att ni bedragit er man! Det är omöjligt att en son kunnat bära våldsam hand på sin;egen far.