Dagens Nyheter – 21 december 1874, sida 2

Don Inigo närmade sig nu åter trappan och ropade: Ht — Gifven plats! Ock må ingen tillåta sig att på något särt håna ellör förolämpa fången. Hen står från och med denna stund under min bevakning och sålunda äfven under beskydd af mig och min embetsmyndighet. Enohvar drog sig undan. Don Fernand, åtföljd af riksöfverdomaren, vedsteg utför den blodiga trsppan. Då den unge mannen utträdde ur porten, kastade han ena förakifull blick omkring sig; och oaktadt don Inigos gifna varning, höjdes då åter hotande röster. Don Fernand bef blek som döden och böjde sig hastigt ned för att upptaga en värja, som falit ur er död möans hand. Men en enda å:börd af don Inigo var nog till att bejda honom. — Jag har ert löfte, sade gubben. — Och ni kan lita derpå, svarade fången, i det han förlägen bugade sig. Härefter skildes de åt; dea ene gick ned åt staden för att begifva sig till fängelset, och den andre vandrade långsamt öfver torget las Algives, för art uppsöka don Carlos i bang slott, Konungeh fromenerade, stäm och dyster, i dö Tv 8 arng kal, då men för hönom anmälde riksöfverdomarens ankomst. Han stannade, upplyftade hufvudet och fästade blicken på dörren,