Dagens Nyheter – 21 december 1874, sida 2

Donna Fior, som på benne byggde hela sitt hopp, väntade darrande i det yttre rummet. Ginesta inträdde i det-gemsky som: för tilsfället biifvitvinredt till komtägenn ars betsrum. Don Carlos gick här! af och (en med störa steg; hans hufvud hade: sjunkit ned mot bröstet, och hans ögon voro riktade mot golfvet. Man skulle -kunnat strox att halfva:vörldens tyngd redan tryckte pödanne nittonårige Atlas skuldror; Ginesta föll på koä och förblet i i denna etällnisg under några. ögonbiscky utao:vatt konungea ens tycktes märka hennes närvaro. Omsider slog han upp ögonem och fäsrade på henne. en; blick; som ifrån att i början vara tanispridd efterband antog ett: frågande uttryck. , — Hvem är ni? sade han. A — Känner ni icke igen mig, site? svarade ziguenerekan. I sådant foll ör jag mycket olycklig. Då syntes: don Carlos;icke utan ansträngning, samla sina tenkar,Och: derpå utbrast han: — Ginesta! Jå, js, Ginesta; hviskade den unga flickan, helt glad öfver att hon åtminstene var igenkänd. — Vet du, att det är i dag eller i morgou jag — såvida intet oförutsedt hmder