Upplösningen nalkas. j Dagen hade redsn varit rik på händelser; dock skulle innan dess slut ännu mycket anmärkningsvärdt inträffa, rörande -denna historia och de personer, saom: deruti spela hufvudrollerna. Såsom vi nämnt, hade, medan don Inigo begaf sig till. slottet, don Fernand, bunden af sitt ord, styrt kosan till fängelset. Han gick med högburet hufvud och stolt min, icke såsom en besegrad, utan såsom en segrare; ty. enligt sin egen mening hade han icke måst gifva vika för öfvermakten; han hade endast lydt en känsla, som, ehuru den ålade honom att tygla sin vrede och öfverlemna sig på nåd och onåd i rättvisans hän. der, dock för honom hade ett visst oförklarligt behag. . . Han vandrade nu nedåt. staden, åtföljd af en del af dem, hvilka åsett eller deltagit i den förfärliga strid som nyss egt rum. Men som don Inigo förbjudit en hvar att förolämpa fången, och som dessutom i det af naturen ädla spanska bjertat denna beundran, som det personliga modet alltid ingifver ett modigt folk, talade ännu högre än respekten för riksöfverdomaren, så iakt