Dagens Nyheter – 19 december 1874, sida 2

fem eiler sex män, som förföljt honom, ha lyckats besegra dem; men i följd af de anfallandes rop ,och stridsbullret hade soldaterna, som hölio vakt vid slottet, skyndat till svället ech, sedan de erfarit, att konungen sjelf gifvit order om den anfellne adelsmannens häktande, hade de förenat sig med de anfallande Och då hale en förtviflad kamp börjats. Dona Ferzand —ty det var han — hade småningom dregit sig tillbaka uppför den smala vindeltrapps som genomlopp båda våningarne och ledde till tornets tak. Här hade försvaret varit lätt för honom; icke mer än en man i sender hade kunnsat angripa honom i den trånga trappsn, och som han sjelf alltid hade en fördetaktigare position än motståndaren, hade snart sagåt för hvarje trappsteg en man blifvit sårad eller dödad of honom. Striden bade redan pågått nära en timme, då don Inigo ankom till stället. Han nslkades hel: orolig och bekymrad; dock bibehöll. han ett svagt hopp om atö i flyktingen icke återfinna don Fe nand; men detta hopp blef af kort varaktighet. Knappt hade han sjelf inträdt ivom tornes murar, förrän han fick höra en kraftful stämma, som han väl igenkände, ropa: — Kommen! kommen, fega stackare! jog är ensam mot er alla! Jag skall hör mista mitt lif, det vet jag nog; men jag vill sälja