Dagens Nyheter – 19 december 1874, sida 2

— 0! mumlade han! jag hade igenkänt din röst, innan du ännu sagt ditt namn... Huru skall det nu gå med miw försvar? Derpå tillade han helt högt: — Nåväl, hvad vill ni mig? Stig upp, men ensam. -— Mina herrar, sade don Inigo, låten mig passera. Riksöfverdomarens fon, då han yttrade detta, vsr så befsllande, att ingen vidare vågad: motsätta sig hans vilja En hvar ställde sig så nära intill väggen som möjligt, för att den gamle ädlingen skuile kunna komma förbi hovom i d-a trånga trappan. Don Inigo hade icke desto mindre under uppstigandet ganska rvårt för att reda sig, emedan här och der på trappstegea lågo såradeeller döda personer. Han måste stiga öfver minst tio lik innan han uppnådde den plats, der Fornand väntade honom. Den unge mannen hade sin kappa till en del lindsd om veonstra armen och höll på sådant sätt den öfriga delen framför sig såsom ett slags sköld; hans klädar voro sönderti na, och bans blod rann ur två eller tre sår. — Nåväl, frågade han don Inigo, hvad vill ni mig, ni som genom ett enda ord ingifvit mig mera skräck än alla dessa andra med sina vapen? — Hvad jag vill, sade riksöfverdomaren, dat är att Di lemnar mig er värja.