Dagens Nyheter – 19 december 1874, sida 2

vev — Min värja? sade don Fernand och skra tade, — Hvad jag vill, fortfor don Inigo, det är vidare, att ni afstår från att försvara er och e känner er fö min fånge. — Och hvem har ni Jofvat at! wu föra decta underverk. — Konungen. — Nåväl, så återvärd då :ill konungen och säg honom att ni å-sgit er e t uppdrag, som befannits omöjligt utt verkställa. — Men hvad hoppas du då? hvad vill du då görs, stackars esinniogslöse unge man? i — Jag vill dö, under det jag dödar! — Nå, så döda då! sade riksöfverdom ren och närmade sig den unge mannen. Don Fersand gjorde en hotaude å:börd; derpå sade han i det han sänkte värjan: — Jag ber er! blanda er icke i denna sak. Låt mig fortsätta kampen mot dessa män, som anfallit mig. För er sjelf är det fördelsktigast att ni drsger er tillbaka, jag försäkrar er derom. Och jag hoppas, at ni skall tro mig då jag säger, att j-g skulle bii förwiflad, om någon olycka hände er. Don Ioigo tog ännu ett steg framåt. -— Er värja! sade han. — Jag har redan sagt er, att det tjevar ingentiog til att begära den; och si torde ha märkt, att det är farligt att söka taga den.