Dagens Nyheter – 19 december 1874, sida 1

000 det så dyrt som möjligt. Huru talrika ni än äro, fordrar jag dock ännu flera offer innan jag ger mig. Ack!, det var verkligen don Fernand. Om saken finge utveckla sig såsom den unge mannen sjelf tycktes önska, mås!e det anses omöjligt för honom att undgå döden. Men om deremot don Ivigo lyckades arrestera honom, så gqvarstode de möjligheter till räddning, som en moders kärlek och en konungs mildhet alltid innebära. Också beslöt don Inigo att låta striden genast upphöra. — Dragen er tillbaka! ropade han till de anfallande; jag är riksöfverdomaren don Inigo Velasco af Hero, och jag kommer å konung den Carlos vägnar. Men det var ingen lätt sak att stilla tjugu mäns vrede, som trotsades af en enda. — Han skall dö! Han måste dö! ropade fem eller sex röster, under det att ett anskri af smärta samt bul!ret af en kropp som nilade utför trappan gåfvo tillkänna att don Fernand nu åter med sin värja skördat ett nytt offer. — Hören I mig icke? återtog don Ibigo med stark stämma. Jag säger att jag är riksöfverdomaren och att jsg kommer å konungens vägnar. — Må konungen låta oss sjelfva utöfva rättvisa, och en fullkomlig rättvisa skall ske, sade en of de bnfsllande.