Dagens Nyheter – 19 december 1874, sida 1

AA akt 0, ERE RBP A VIUER då genom en välvillig prenumerant, kommit att se denna bok om Bismarck. Man erfar af den bland annat att han år 1857 besökt Sverige i sällskap med den då lefvande baron von Blixen-Finecke på Näsbyholm i Skåne. Han följde honom på ett jagtparti upp i Småland och under tiden skref han till sin fru bref, dem vi här nedan i öfversättning meddela: Näsbyholm) den 9. augusti 1857. Du måtte väl ha mottagit de rader jag nedskref genast efter ankomsten till Köpenhamn. Sedan har jag der två dagar varit sysselsatt med muster och politik, i går varit öfver till Malmö och färdats omkring 8 mil i nordost samt befinner mig nu på ofvan angifna ställe, i ett hvitt, högt beläget slott, på en halfö, som omgifves af en stor insjö. Genom fönstret blickar jag in bland murgrönang täta blad, mellan hvilka jag har en och ans nan utsigt öfver vattnet och öfver höjderpa å andra sidan; solen skiner, flugorna surra, bakom mig sitter och läger sofvande, under fönstret talas bred svenska och nerifrån köket hör jag ljudet af ett rifjern; det låter som en såg. Detta är allt hvad jag för närvarande har att meddela dig. I går stodo vi och lurade på råbockar, fälde en, jag fick inte skjuta, blefvo genomblöta, derpå giödgadt vin och 9 timmars djup sömn. Råbockarne äro gröfre här, än några jag sett förut, och trakten vackrare än jag trodde. Präktiga bokskogar och i trädgården manstjocika valnötsträd. Nyss besågo vi fasaneriet, sffer maten fara vi ut på sjön, skjuta karske en and, om vi icke frukta att genom ett skott störa den söndagstystnad, som råder i denna sköna, ensliga trakt; i morgon skola vi föres taga en grundlig Jagt, och i öfvermorgon resa vi tillbaka till Köpenhamn, hvarifrån. det bär af till N. N., der vi om onsds komma att jaga hjortar. På torsdag bepifva vi oas öfver Köpenhamn till Helsingborg och derifrån omkring 20 mil in i Sverige; dee skjuta vi orrar och tjädrar i ödemasrkerna; nattqvarter taga vi i bondgårdar; kök och lifsmedel föra vi med oss, Denna resa kommer att räcka omkring 8 dagar, men hvad jag sedan skall göra vet jag ännu icke. Ån. tingen resor jag öfver Jönköping och Vettern — vid hvars södra ända denn stad är belägen — eller ock öfver Göteborg och Venern till Stockholm, eller ock beyr Jag mig icke om Stockholm, utan reser till Kristia. nia eller öfver Memel till Curland. Detta beror nu på ett bref-från , gom jag vänter från Köpenhamn. K Tomsjönäs den 16 uwugusti 57. Åter begagnar jag mig af söndagslugnet för att gifva dig ett lifstecken, som jag dock icke vet hvilken dag det kan få tillfälle att från denna ödemark komma På posten. Femton mil har jag oafbrutet färdats genom de ödsligaste skogar tör att komma hit, och framför mig ligga ytterligare 25 mil, innan man åter kommer till äkerbrukande landskap. Icke en stad, icke en by inom synhåll, blott enstaka nybyggare och träkojor med litet korn och potatis, som här och der skjuter upp på några kappland odladt land mellan utgångna träd, klippblock och snår. Tänk dig 100 sammanhängande qvädratmil ar den. ödsligaste trakten vid Viartlum (Puttkammerska godset, Polen), högvext ljung, omvexlande med kort gräs och kärr, och än ogenomträngligt tätt, än sparsamt och glest besatt med björkar, enbuskar, granar, bokar, ekar, alar, dot hela besådt med Otaliga. stenar och klippblock, de största stora som hus, luften doltande af vilda rosor och hartz; deremellsa underbart formade sjöar, omgifna af kullar och skog — tänk dig detta, så hår du Småland, der jag för närvarande befinner mig. Egentligen mina drömmars land, otill ängligt för depescher, kolleger och N. N., men tyvärr också för! dig. Jag skulle gerna vilja hafva ett litet jagtslott i närheten af en af dessa lugna sjöar och några vaånader befolka det med alla de kära jag nu tänker mig församlade. i Reinfeld. Vintern kunde man dock icke härda ut här, syanerligen i regn ock smuts. I går ryckte vi ut kl. 5, sökte i brännande solhetta, uppför berg och nerför berg, genom moras och snår, ända till klockan 11 och fanno platt ingenting. Gåendet i kärr och ogenomträngliga ensnår, öfver-stora stenar och genom vindfällen är mycket tröttsamt. Derpå sofvo vi i en hölada till kl. 2, drucko mycket mjölk och jagade till solnedgången, hvarunder vi fälde 25 orrar och 2 tjädrar. Selan åto vi middag i jagthuset, en besynnerlig byggnad af trä på en halfö i sjön, Mitt rum cch dess tre stolar, -två bord och säng hafva ingen annan förg än den nakna furuträdens; likaså hela huset, hvars: väggar äro af samma materiel. Bädjen är mycket hård; mer eter dessa strapatser gofver man Ovag ad. Från mitt födgster ser jag en grönskanile kulle, på der björkar, som rörå Big för vinden, mellan dem skymtar sjöns spegel fram, på andra sidan granskogear. Bredvid huset är uppslaget ett tältläger. för jägare, kuskar, betjenter och bönder, vidare vagnborgen och en liten hundstad, 18 eller 20 kojor, på båda sidor om en gata, gom de bilda, och från något hvar höres en långt ntdragen gäspning ; hundarne äro trötta efter går dagens jagt. I: denna ödemark tänker jag stanna till onsdag eller torsdag, sedan beger jag mig åt kusten till en annan jagt, i dag åtta dagar åter i Köpenhamn för dem tråkiga politikens skull; Hvad sedan sker, vet jag ännu icke. ) Herregård ; i Gärdslöfs socken, Vermmenshögs härad af Malmöhus län. Tillhörde vid tiden för Higsmannlko hacg) ro SA a 0 I ge