omdöme i Literaturfreund, 1874, nr 6) är alltigenom ursprunglig och alltjemt frisk, och hans begåfning lemnar honom aldriz i et inom de för Honom uppdragna gränsorna. Häraf förklaras den oerhörda popularitet, hvaraf han haft att glädja sig snart sagdt från den dag då han första gången uppträdde, och allt hitintills. Inom det område, som egentligen är hans, d. v. s. skildringen af det dagliga, verkliga lifvet inom alla stånd och klasser, saknar han alla föregångare, och af hans talrika efterföljare känna vi icke en enda, som kan anses jomnbördig med honom. Han känner detta lif och denna verklighet bättre än någon annan, och han känner dem af egen ertarenhet; han uppfattar dem skarpare och på samma fång kärleksfallare, skonsammare och gladare, och han förstär att mästerligt återsifva och framställa dem, ehuru ofta skenbarligen endast på lek.4