Dagens Nyheter – 18 december 1874, sida 2

-— jökt Don Ruiz stod på tio stegs sfstånd från henne, och om fallet varit en följd af något yttre våld från bans sida, skulle han ej hunnit aflägsna sig så, långt, mnan den unga flickan öppnade dörren. Dessutom förmärktes hos honom, under det han betraktade sin maka, en känsla, gom var mycket nära beslägtad med ömhet: och han tog henne i siha armar samt bar henne henne sjelf ut i förmaket, der han lade hense på en soffa. — Arma qvinna! arma moder! mumlade han; Derpå gick han till sitt rum igen och stängde åter in sig utabh att säga ett enda ord åt den unga flickan eller ens visa att han märktö hennes närvaro. Efter förloppet af fem minuter uppslog Merc6des sina ögon; hon sökte samla sina tankar, och sedan. hon först igenkännt rummet der hon var, och hvilket låg bredvid hennes mans, erinrade hon sig efterhand hvad som försiggått straxt före svimningen. Hon reste sig upp, ökakande hufvudet: — 0! jag visste det vä! jag visste det väl, sade hon. Och stödd af den unga flickan, begaf hon sig tillbaka till sib egen kammare, der hon sjönk ned i ea länstol. I detta ögonblick hörde man don Inigo, som gläntade på dörred, men icke vågade öfverskrida tröskeln, säga till sin dotter;