Dagens Nyheter – 18 december 1874, sida 2

-—380 — Nej! nej! utropade Hon; icke ni! icke ni! Och don Ifigo drog sig då helt försagd tillbaka, ufidet det att donna Flor, i hög grad öfverraskad, hviskade Helt sakta: — Hvaftför icke min far sennora? Men Mercedes svarade intet. Hon tillslöt åter sina ögon och började, ledd af donna Flor, sjelf taga några steg framåt, så att hon redan var helt nära husets port, när tvänne af hennes tjenare omsider kommo henne till hjelp. Donna Flor ville gå in tmhed Mercödös, men vid porten hejdade es hon af sin far. — Vi skola icke längre vistas i detta hug, sade don Inigo till sin dotter; väg farväl åt donna Mercedåes och komsedan tillbaka hit till mig. — Säga farväl? Men af hvad orsak är det ni säger, att vi icke kunna vistas längre i detta hus? — Kan jag väl bo hos modern, då jag går att låta fängsia och aflifva sonen? — Aflifva! — don Fernand! utropade den unga flickan, bleknande; Ni tror, att konungen skall döma don Fernand till döden? 2 Om det funnes något värre straff än döden, skulle don Fernand helt säkert bli dömd dertill: — Miw far, kan ni icke uppsöka don Ruiz, er vän, och söka blidka honom. — Nej, det kan jag icke.