Dagens Nyheter – 18 december 1874, sida 2

— 323 — — Kan då ej donna Mercedes öfvertala sin man, ett återtaga sin hos konungen anförda klagin? år : Don Inigo, skakade ,på hufvudet. — Nej, det skulle tjena till intet. — 0, min Gud! utropade den unga flickan, i det hon skyndade in i, huset; ol! jeg skall vädja . till ett modersbjerta, och detta bjerta .sksll,.jag heppas det, finna ett medål til att rädda en olycklig son. I nästa ögonblick hade hon försvwanit ur don Inigos åsyn. Donna Mercådes satt i samma seat, der hon ett par timmar förut stått framför sin son, tryckande handen mot sitt bjerte, som då bultade hårdt af glädje; äfven pu tryckte hon samma hsnd mot samma BHjerta, men det skedde denna gång. för det hon fruktade att det skull brista af förtviflan, — Min mor, min mor, sade donna Flor, finns det då intet medel till att rädda don Fernand? — Har din far gifvit något hopp, mitt: barn? frågade den djupt bedröfvade modern. — Nej. — Då, min stackars flicka, är ock allt hopp ute. Och hon breast i häftig gråt. — Men, min fru, det syns mig ändå, yttrade donna Flor, som skulle don Ruiz, om ni efter en så mångårig sammanlefnad hbegärde af hönom detta bevis på kärlek. . ..