Dagens Nyheter – 18 december 1874, sida 2

PA Zara ÄN erna — Gå då ensam, min fru; sade donna Flor, i det bon gaf vika för den elyckliga moderns vilja och dro sig tillbaka. Mercedås inträdde Kå i rummet, och dörren tillslötg efter henne, Donna Flor förblef stående på den plats, der hon befann sig häpen och undrande öfver detta husliga drama, som spelades, inför hennes ögon, utan att hon kunde förstå det. Hon såg ut som om hon lyssnade; men hön lyssnade ivke. Det var egentligen på sitt eget hjertas oroliga slag hon hördö. Emellertid sedan Mercedes Higndö tvek, samma stämma en stund ljudit svsgt, men oaflåtlig: i hennes öron, väcktes hon ur sina tankar af don Ruiz starka röst, eom hade et: förfärligt, hotande uttryck. Och sedan hörde hona någonting falla tungt mot golfvet, Hon tänkta gena, att det måste vara donna Mercedes gom fallit. Hon skyndade fram till dörren och öppnade den hastigt; och nu, fick hon ve;kligen .se Merc6dös digga utsträckt i hela sin längd på golfvet. Hon sprang in och ville lyfta upp henne; men don Ruiz höl henne: tillbaka genom en åtbörd. Det var tydligt, att Mercedes fall förorsakats af en sinnesrörelse, hvsrs tyngd hon ej förmått bära.