Dagens Nyheter – 18 december 1874, sida 1

SR UREA — Om jag begärde det, skulle han med säkerhet afslå min begäran. — Men. min fru, en far är ändå alltid en far. — Ja, en far! svarade Mercådes. Och hon betäckte ansigtet med sina händer. — Emellertid, min fru, bör ni göra ett försök ... Ack! gör det, jag ber er derom Möercedes förblef en stund tankfull: —Ja, när jag närmare betänker salen, sade bon, likasom talande till sig sjelf, är det icke allenast min rättighet, utan äfven min pligt. Derp: vände hon sig fill dn gamle tjenaren Viceute, som jemväl befann sig i salen, — Vicbnte, sade hon, hvar är er husbonde? — Han är i sitt rum, sennora, och der har han stängt in sig. -— Ni hör, bade Mercedös, likasom ville hon begagna sig af den ursäkt, som sålunda erbjöds henne. d — Bed honom med er milda stämma öppva för er, min fru; och han skall öppna. Mercdös försökte resa sig upp, men sjönk tillbaka ned i länstolen. — Jag har icke kraft nog; ni ser ju det, sade hon. — Jag skall hjelpa er, min fru, yttrade den unga flickan. i det hon slöt sina båda armar om Mercedös lif ock lyfiade upp hentie med en styrka, gom man icke skuile ha väntat att fiuna hos denna spensliga kropp.