Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 6

Grle R EUS SISTE ROSAS RESAS ff MASRMA insignierna af St Andren -ordem. Nationalförsamlingen har till andra läsmingen antagit förslaget att organisera öfverbefälhafvarebefattningarne i Faris och Lyon; krigsministern förordade att behålla generalguvernörsposten i Paris. rn Hvarjehanda nyheter. En jåfäng ung dam, som önskade, att alla män skulle veta om hesnes fremgångar hog audra könet, sade en gång, med låtsad ödmjukhet till sin biktfader: Är det synd min far att lyssna till män, som säga att jag är vacker? — Helt visst, mitt barp, svarade prester, man bör aldrig uppmuutra lögnen. Hvarför grät Jakob? frågade nyligen en amerikansk tidning med anledning af Femte Moseboks 29 ksp. J1 v.: Jakob kysste Rachel, upphof sin röst och grät. — Den amerikanska pressen skyndade sig genagt a!t besvara spörsmålet på följande sätt: Om Rachel var en vacker flicka och rentvärtad i ansigtet, kunna vi ej begripa, hvad Jakob hade att grina åt. (Daily Telegraph.) — Hvem vet om inte Rachel gaf Jakob en hnäpp på näsan för hans oförskämdhet? (Ladies Treasury.) — Det är ej ovanligt att en känsla af stor glädje och Jycksalighet framkallar tårar och kaprhända var detta händelsen med hr Jakob. (Hardeviks Guesco Gossip.) Jakob grät, emedan han ej fick kyssa Rachel en gång till. (City Press.) — Pojken grät, emedan det icke var flickan, fom kysste honom. (Pall Mall Gazette.) — Jakob grät derför att Rachel bad honom göra det två gånger till, och Jakob tordes inte. (Methodist Recorder). — Jakob grit, emedan Rachel hotade att tala om det för pappa. (Sunday Gazette). — Han grät, emedan det blott faons en Rachel att kysra. (Clerkenwell News). — Han grät af glädje öfver att det smakade så bra. (Jewish Cronicle). — Vi tro, att Jakob grät emedan Rachel hade ätit hvitlök.s (Britieh Standard). — Sannolikt grät Jakob, emedan bean efter allt fann, att det icke var hälften af hvad han hade väntat.. (New Zealand Examiner). — Det är ett misstag, att tro:det Jakob grät. Det var hang mun och icke hans ögon som vattöades. (Ladies Cronicle). — Han trodde att purpurn på Rachels läppar var naturlig, men grät, då han såg den öfverförd på sina egna.. (Fine Art Gazette). — Han var en narr, som inte: visste hvsd som var bäst för honom. (Englands Womans Advertiser).— Jakob gret vid tanken på alla de kyssar, han i framtiden skulle få. (Nya Verldeo.) En tidningsckrifvares hämad. Utgifvaren af en liten parisertidning snböll nyligen hos direktören för en teater i Paris om tvenne fribiljetter. till ett mycket omtyckt stycke. Direktören vägrade i en olycklig stund biljetterna och sade att som han var viss på att huset den aftonen skulle bli utsåldt, vore det en dumhet att gifva fribiljetter. Herr redaktören kunde komma tills baka en annan gång. Bra, sade den förargade journalisten, sälj ni era biljetter om ni vill, men dessa två biljetter skola bli er dyra. Lita på det. Den olyckliga testerdirektören glömde snart den lilla tilldragelgen, men ack! den lilla tidningen började snart visa att dess utgifvare ej glömt den. Dag efter dag under nära ett halft års tid utbasunade han i sin tidning under hvarje form och med hvarje upptänklig variation den lilla teaterns beröm. Aktörerna äro konstnärer f första rang, valet af pjeser är oförlikneligt och uppsättningen är underbart skon. Det är mer än sorgligt att ea sådan teater ej skall locka massor af åskådare hvarje afton, men olyckan är att de trånga trätrapporna, som isda till alla platser på denna beundransvärda plats ej för läogesedan blifvit ersatta a steneller jerntrappor. Om en eldsvåda skulle uppstå en spektakelafton skulle det nästan vara en omöjlighet fer någon att und: slippa; och katastrofen skuile bii allt för örfärlig för att man ens ek le kunna tänka derpå. Seden den Jilla tidningen upprepat detta under hära sex måneder, tvingades teaterdirektören att alldeles mot sin förste afsigt utbyta trätrapporna mot gtentrappor. Redaktörens hämuvd var fullständig. De tvenno vägrade bilietterna kostade direktören 40,000 frank. Bibelkunskap. Vid en religiös sammankomst, som nyligen hölls i Newyork förklarade en gammal sjöman, i det han redogjorde för sin andliga erfarerhet, a:t då han värit ute i storm och oväder hade han ofta erfarit stor tröst af detta skriftens ord: Fegt hjerta vann aldrig en vacker flicka. Wtt sätt att kjelpa sina barn fram verlden. Murerihandtlangaren Jönsson har haft bröllop för ett år sedan, och nu är stugan pyntad, pastor i församlingen har anJändt tillika med faddrar, emedan murarens förstfödde, en pojke på 14 skålp., skall genom dopet upptagas i den kristna församlingen. Presten, med nystärkt krage, kappan på armen och handboken tillika med en ren näsnuk i handen, antar en allvarsam min. Barnet frambäres. — Hvad skall baraet heta? — Grefve, herr pastor. — Grefve — det går icke an, det är icke något kristligt namn. — Hvad säger pastorn? — Barnet får icke heta Grefve. — Då må det vara odöpt. — Således en hedning, nej, då råkar den heliga lutherska statskyrkan i fara — heldre Grefve! Snart ljuder det: Jag döper dig, Grefve, i m. m. Och far och mor kyssa sin lilla Grefve, vin och konfekt expedieras och pastorn aflägsnar sig. Vi vilja boppas att unga Grefve Jönsson skall ha lycka och framgång. (Fr.) Också en tydning. Under senaste illumination i Norrköping frågade en person en annan vid åsynen af bokstäfverna på de många transparangerna: W Hvad betyder O. och S.2 Onödigt Slöseri, kan du väl begripa. Hn häxa, som stod på bålet för att brännas, varseblef blaud åskådarne äfven sin son, hvilken hon bad om ett glas vatten.