Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 2

315 — . — Jeg gick genast ut, sire; jag trädde fram och tillsade de två unge männen, att de skulle sticka sina värjor tillbaka i slidorna. Den ene af dem lydde mig. -— Det var bra, sade konuagen; han skall derför också få ett lindrigsre straff. Men den andre? — Den andrö vägrade att lyds mig, sire; den andre fortfor att utmana sin motståndare. den andre tvang till sist genom sina förolämpningar motståndaren, hvilken redan stuckit sin värja i slidan, att åter draga densamma, och striden förtsäattös. — Ni hör, doa Inigo? Oaktadt don Ruiz föreställningar, har striden fortsatts. Derpå vände sig konungen åter till berättaren och frågade: . — Nå, hvad gjorde ni då, don Ruiz? — Sire, efier at ha bedt, hotadetjag; efter att ha hotat, upplyftade jag min käpp. — Och då? : — Den som redan en gång dragit sig tillbaka gjorde det då för andra gången. — Och den andre? j — Den andre, sire... den andre gaf mig ett slag midt i ansigtet: tv — En ung man har burit våldsam händ på en gubbe, på en rico hombre, på don Ruiz? Och don Carlos fästade en frågande blick på lölkbopen, Såsom om han väntat, att: våt gon af åskåderne skulle intyga att det icke var sannt hvad don Ruiz sade,