Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 1

Men alla munnar !förblefvo tillslutna, och under den djupa tystnaden hörde man icke annat än donna Flors qväfda suckar och Merc6des suyftningar. — Fortsätt, sade konungen till don Ruiz. — Bire, hvilket straff förtjenar en uvg man som slagit en gubbe? — Om han är af ofrälse börd, bör hen gita spö å allmän plats och derefter på galererna erhålla en, sådan nummer, att han kommer mellan en turk från Algier och en mohr från Tunis; är han åter adelsman, bör han dömas till lifstidsfängelse och beröfvag alla de värdigheter, han möjligtvis innehafver. — Och, frågade vidare don Ruiz med dyster min, om den som utdelat elaget vore en son och den gom få t mottaga detsmma hans egen far? — Hvad är det du säger, gubbe? Jag förstår icke riktigt väl spanska, och jag har kanske hört orätt. Don Ruiz upprepade långsamt och med en smärtfull stämma, som gen!jöd i djupet af de två qvinnornas hje:tan: — Om den som utdelat slaget vore en son, och den som fått moitaga detsamma hans egen far? Ett sorl lopp genom folkmsssan. Konungen tog et: steg tillbaka, och betraktande gubbea med tvifve sam min, utbrast han: