Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 1

En annan verid, bebodd likasem vår jord. Det är nu jemt tolf år sedan ett arbete utkom, hvilket för sin snillrika orignalitet väckte ett ovanligare uppseende och hastigt öfverflyttades på nästan alla europeiska språk, ni mena Camille Flammarions La Pluralit des Mondes habites, Bebodda verldar. Boken var, som sagdt, genialiskt skrifven; men utan att vara hyperkritisk kunde man ej oonat säga än att fantasien alltför mycket skenat i väg med vetenskapsmannens nyktra omdöme. Det var i ailt tall icke annat än bypoteser, glänsande och klara som stjernskott, men obestämbara som dessa, hvilka författaren med så mycket lif och värma framställde. Under de år, som sedan dess förflutit, har han emellertid icke låtit sina ider falla, han har tvärtom helt nyligen åter framlagt dem, denna gång stödda på en del bevis, bättre och fuliständigare än förra gången: De bebodda, d. v. Bs. af med intelligens försedda varelser bebodda, verldarne stå visseriigen blott på hypotesernas område, och längre lära de väl svårligen komma, då någon matematisk visshet i detta hänseende väl aldrig torde kunna åstadkommas; men det är redan ofantligt långt hunnet att kunna bevisa alt vilkoren för tillvaron af organismer, liknande jordmenniskorass, äro för banden å en annan himlakropp. Det är dessa bevis, som, efter Cawille Flammarions mening, den astronomiska vetenskapens ofantliga framsteg under de sista åren ha lemnat, i det de numera tillåta att nästan, så att säga, handgripligen vidröra det planetariska lifvets yttringar. Å der. ena sidan ha nemligen aöroliterna, dessa profstycken från andra verldar, gifvit oss i hand genom deras egen substans samma elementer, som spela den största rolen i det organiska lifvet: syre, väte, kol och klornatrium. Den år 1864 i Orgneil (departementet Tarn et Garonne) i Frankrike nedfalina aöroliten innehöll i sin kolmassa en materia, hvilken, likasom bränntorf, uppkommit af vegetabiliska lemningar, den som 1872 föll i Lance (dep. Loire et Cher) innehöll galt. Redan förut hade man haft exempel på vatten under form af jernoxidhydrat. De verldar, hvarifrån dessa fragmenter härstamma, skilja sig således icke väsentligen från vår. Å en annan sida har man genom spektralanalysen i den atmosferiska verlden kunnat upptäcka vattenångor af liknande beskaffenhet som dem, hvilken dimma, skyar och regn hos oss framställa. Men af alla de på senare tider gjorda studier är det likväl den teleskopiska undersökningen af planeten Mars, hvilken erbjuder den allmännaste bekräftelsen på tillvaron af lif på andra sidan jorden. Denna icke alltför:långt bort belägna verld framställer i verkligheten de mest slående likheter med vår jord. Genom sin ställning i planetsystemet tillåter. den att observera den yta under de allra bästa förhållanden för ett noggrannt studium, och teleskopet visar oss bildningar, hvilka antyda den närmäste frändskap mellan denna verldskropp och den som Vi bebo. j Det var genom ett fortsatt ihärdigt studium af Mars rörelse gom Kepler upptäckte de eviga lagar, som styra verldssygtemet, och det synes också vara genom observationerna å samma planet som iden om de bebodda verldarne skall vinna sin bekräftelse och derigenom, så att säga, astronomiens filosofi nå sin högsta fulländning. Camille Flammarion, alltjemt ledd af sin önskan att i sjelfva den praktiska astronomien finna det direkta beviset för gin teori, har alldeles specielt sysselsatt sig med observationer öfver denna planet vid de tidpunkter, den passerat i den största närheten af jorden, och isynnerhöt under förra året. Genom jemförelsen af observåtionerna från olika tider har han lyckats samla talrika och, såsom han gjelt anger dem, afgörande bidrag tilllösningdnäf det intressanta problemet öm lifvet och de