Dagens Nyheter – 17 december 1874, sida 1

En sorgens dag. Vi ba sett don Fernand först aflägsna sig från torget; vidare don Ruiz förbannande sin son, hotande sin konung, besvärjande sin Gud; och slutligen konungen, alltid ugn och dystrare än vanligt och grubblande öfver den förfärliga tanken, att under hans regering en son begått det hittills oerhörda brottet att bärs hand på sin egen far. Kovutgen styrde sin kossa upp till Alhambra, dit han just varit på väg — efter att tillsammans med riksöfyerdomaren ha besökt stadens fängelser — då han på Viva-R imbla torget fick böra don Ruiz rop. De af medsprlarne i den nyss uppförda scenen, som ännu qvarstodo likasom 1illintetgjorda, och hvilka fortfarande betraktides af åskådarnes förvånade och smärtfulla blickar, voro Mercedes, hvars medvetslöhet änvu knappast upphört, donva Flor, som stödde henne med sina armeör, samt don Inigo, hvilken genom konungens bestämda förklaring, att han ej skulle få visa sig för hans ögon, inn:n brottslingen blifvit gr.pen, helt och hållet förlorat modet. Han skulle ju således antingen nödgas fängsla denve unge men, för hvilken han