Dagens Nyheter – 16 december 1874, sida 2

än. tanken, tilldelade don. Fernand sin, far ett slag med venstra handen, under det att hsn med den högra anföll don Ramiro och tack vare en skicklig fint, genomborrade hans arm, Don Ramiro hade icke hunnit parera stöten i rätt tid. Emellertid förblef don Ramiro stående; men gubben föll, å våldsamt hade slaget! varit. Det hade träffat honom midt i ansigtet. Askådarne uppgåfvo ett rop af fasa och harm; sonen hade burit våldsam hand på sin fader! . — Plats! röt don Fernand, i det han kastade sig öfver.de två blommorna, upptog dem och gömde dem. invid sitt bröst. — 0! må bimlen förkrossa dig, usling! ropade don Ruiz, Ja, må himlen göra det, om det. uaderlåtes af menniskorna, iy en förorätted faders s k är himlens sak! UC Må han dö! må ban dö! ropade nu alla åskådarae med e2 röst. Ingen förskoning får visas den elöndige, som klagit sn gamle far! rikt Öch de drogo sina värjor och anföllo sgamtidigt don Fernand. . Man hörde några ögonblick huru tio klingor slogos mo; en enda; derpå — likasom man, ser det skummande vildsvinet passera midt igenom hundarnds vavmäktiga skara — såg mas salteadoren med flammande ögon och fradgå kripg munnen störta sig ut ur de anfallandes krets. oo CC