Dagens Nyheter – 16 december 1874, sida 2

straffa dig, don Fernand!;.. Men jag känner icke mig sjelf; huru skulle devna käpp kusna hämna mig, då den ju i min hand, låvgtifrån att vara till för anfall, är nödvändig till söd?. Hurn. skulle jag kunna hämnas, då verktyget för min bämd icke kan nå den jag förföljer, utan i stället ideligen stöter mot marken, likasom sägande: sJordt jord! öppna för gubben, min herre, porten till hans grafl! — Senzort sennor, lugna er! yttrade en af ågskådarne, Se här kommer dosna Mercedes; er fru, åtföljd af en ung, englsskön flicka. :Doa Ruiz: vände sig om, och ksstade på donna Merc6des en blick, som kom denza att plötsligt stanna: och vacklande stödja Big mot donna Fiörs axel. Den unga flickan, var verkligen, såsom en af de främmande herrarne nyss. sagt, 8 skön som en engel, men hon, var också blek som en marmorbild, — Hvad är då på färde, min herre? f ågade . donna Mercedes sin man. Hvad har händt? — Hvad har händt?. Jo,. det skall. jag säga er, min fru, genmälde don Ruiz, hvilkerg yrede syntes åter uppflamma, när hen fick gBe siå hustru. Det har hbändt att mitt blod:--utgju its af den, som kallar mig sin far, och ätt sedan jag fallit i följd af det slag han gifvit mig, icke ban, utan dona Ramiro, räckte mig handen för att bjelpa