Dagens Nyheter – 16 december 1874, sida 2

mig stiga upp... Tacka don Ramiro, min fru, som räckt sin band åt er msuke, då han låg slagen till murken af er son! — Ack! lugsa er... lugna er, sennor! bad donna Morobdös. Ser pi då ej alla menniskor, som omgifva oss? — Må de komma! må de nalkas! ty de nalkas och de komma för at! fö:svara mig! Kommen alla! ropade don Ruiz, och må hvar och en höra af min egen röst, erfara ef min egen mun, att jag är en vsnärsd men, en min som mås e bära den största skymf på jorden, — Ja, män! betrakten mig och rädeas för stt hafva söner! -— Ja, qvinnor! betrakten mig och rädens för att föda till verldon barn, som till tack för tjugufemåri-ga uppoffringar och omsorger våidföra sig på era män! Jag har begärt rä tvisa hos den Högste. domare2z, och jag ber nu äfven er om rät:vis:; och om ni icke gensst säga mig, att ni åtager er att utöfva den hämd hv-rom en numera vaomäktig fader anropar er... nåväl, då vill jag begära rättvisa af konungen! Och då dn häpna folkhopen s od stum inför denna ytteriigs förtviflan, fortfor don Ruiz! — Ah! äfven ni! äfven ni vägra mig rättvisa!... Nåväl, då skyoder jeg til konung don Carlos. — Konung don Csrios! konung don Carlos!..: Rättvis.! rättvisal... — Hvem vill tala med konung don Carlos?