Den juridiska bildningen i Sverige har pyligen i tidskriften Samtiden gjorts till föremål för en särdeles läsvärd uppsats. Författaren påminner om det beklagligen nogsamt kända förhållande, att rättsväsendets utveckling här i landet icke hållit jemna steg med det framåtskridande, som gjort sig gällande i nästan alla delar af vårt samhälle. Aftelen blifva af en alltmer invecklad beskaffenhet, men förmågan att reda och bedöma desamma är. ej större, än att äfven envklare tvister kunna i oändlighet utdragas och i olika instanser föranleda de mest skiljaktiga domslut. Detta, hvad lagskipningen angår: icke mindre är svårigheten att skrifva de nya legar, hvilka nya förhållanden påkalla. Författaren omtalar sedermera utförligt grefve E. Sparres märkliga motion vid siet. lidne riksdag om en underdånig skrifvelse I till k. m:t, med anhållan att han ville taga i ; öfvervägande, om icke en juridisk fakultet I eller högre läroanstalt lämpligen borde ini rättas i hufvudstaden, med föreläsningsoch j examensskyldighet i de ämnen, hvari kunI skapsbetyg erfordras för inträde i rättegånga; och de förvaltande embetsverken, samt att ; riksdagen till utredande af frågan och uppI görande af förslag i ämnet måtte till k. ; mete förfogande ställa ett belopp at 3,000 I kronor. Ehuru författaren i Samtiden, icke ; utan en påfallande inkonseqvens, förmenar i att motionon ieke gerna kunde af Statsuti skottet och riksdagen bifallas), skänker ham i likväl de deruti anförda motiver sitt fulla I erkännande; och för vår del anse vi icke ; heller något vara att invända mot de af motionären uttalade åsigter. Naturligt är nemligen att i juridiken, likasom inom medicinska området, skiljsmessan mellan teori och praks tik ej kan vara anvat än menlig för de unga ämnesvennernag utveckling. Det kan således redan. på teoretiska grunder vigas att det för våra juristers utbildning skulle vara af stor vigt att här i staden, der den största juridiska praktik förefinnes, hafva ett högre läroverk i rättsvetenskapen. Men för denna åeigt talar äfven andra länders erfarenhet. Det har nemligen visat sig att i de hufvadstäder, der universitet finnes, såsom t. ex. i alla våra grannländer, Danmark, Norge och Finland, kan en rättsvetenskaplig Nteratur blomstra och för sin böga bildning utmärkta. lagkloka uppstå, då deremot vi, till ringa: heder för vår nation, måste bekönna att i nyare tider någon sådan litteratur af bety denhet ej hos oss uppkommit, lika litet som några rättslärda af större anseende bär förefinnas. De klagomål, som så ofta sne föras öfver beskaffenheten af de hos. Os8 utkommande författningar, i hvilka ing sällan vigtiga frågor äro uteglömda, sr,m se-. dan måste i förklaringar eller nya förordningar behandlas, sakaa nog icke grund; och när lagbyråer eller nya lagberedningar skola tillsättas, stanna vederbörande i stor förlägenhet för att finna fullt skicklige ledamter derför. Våra unga jurister, som från universiteterna hitkomma, ha en mycket svag underbyggnad i det teoretiska, Svag icke der -. för att de läst, utan att de förstått för litet, emedan ynglingarne vid teoriens inhemtande saknat tillfälle att ge praktiska frågor handläggas och lösas. De finna Bedan ej här någon näring för sitt vetenskapliga intresse hvilket de vanligen ej heller medföra, emedan en torr lex!äening ej kan ingifva sådant; och i stället för att de unga juristerna i Köpenn : hamn, Helsingfors och Krvistiagia kunna i flera år efter det de slutat sin akademiska kurs, afbörs föreläsningar och inhexnta upplysningar af utmärkta lärare i denna veten skap, afbryteg för vår akademiska ungdom studiet i samma stund examen tagits, och han inkastas gonast i extraordinariernas själsdödande renskrifning eller en exklusiv prak. tisk verksamhet. Efter att heffa redogjort för grefve Sparres motion och sina dermed i hufvudsak öfverensstämmande åsigter, förklarar Samtiden sig anse enda utvägen att åstadkomma nå—— ) Em6dan man tänkt sig fakulteten såsom en del af Stockholms högskola, men tiden för dennas tillkomst eller dess organisation ej kunde rutses, ville utskottet ej begära utarbetandet af en plan endast för den juridiska fakulteten. Men, om utskottet haft intresse för saken, hade det naturligtvis, med tillkännagifvande att föreningen 1 sin tryckta inbjudning, under vissa förutsättningar, ansett högskölans ärsbehoffyldt,derest dess grundfonä lemmade 25.000 kr. ränta, hvilket nu i är närmaste är fallet, kunnat hos k. ta:t begära ifrågavarande utredning och förslag alternativt, för att antingen sjelfständigt eller, om fänrAnRIin FARA IKEA a boet