sade en röst. Hvem ber honom om rättvisa? Här är han. Folkhopen, ty en hel mängd mennisker hade redan hunnit samlas på stället — öppnade sig, och på den väg, som sålunda bildades midt igenom de ryfiknss leder, såg man en ung man, klädd i en enkel ryttardrägt, komma gående, Han ögon och större delen af hans ansigte undanskymdes af filthattens breda brätten, och ban var insvept i en vid kappa af mörk färg, som helt och hålet do:de hans gestalt. Bakom honom, och klädd i en lika enkel drägt, gick riksöfverdomaren:. — Konvungen! ropades af flera munnar. — Konungen! stammade donna Mercedes, i det hon bleknade. ! — Konungen! utropade don Ruiz i triumferande ton. En 8!0or krets bildades straxt, i hvars medelpunkt: befunno sig: konungen och don Inigo, don Ruiz samt donna Mercedes, stödjanda sig på donna Floörs arm. — Hvem begärde rättvisa? frågade konuagen. — Jag, sire! svarade don Ruiz. Konungen betraktadde honom. — Ab! ah! återigen du? I går bad du mig benåda; i dag ber du mig skipa rättvisa! Du måtte ständigt ha något att klaga öfver? — Ja, sire ...; och denaa gång skall jsg