svara mig, må din hand som vanhelgat mina grå hår och blodat mitt ansigte, vara oförmögen att försvara dig! Ock må Gud, som sett din illgerning, beröfva dig både luften, som du andas, och jorden; som bär dig, och ljuset som lyser öfver dig! — BSennor, gade vördnadsfollt en af herrarne, i det han närmade sig don Ruiz, här är er hatt. BSenxor, sade en annan, som i sin tur nalkades den gamle med samma vördnadsfula min; tillåter ni att jsg häktar ihop er kappa? Senbor, yttrade en tredje, här är er kä Va detta ord syntes don Ruiz tankspridahet försvinna. — Min käpp! utbrast han, hvad skall jag väl göra med en käpp? Det är en värjs jag behöfver! — O, Cid! oj du store Cid! ge, huru vi blifvit förändrade, gedan din ädla ande förflyttade sig till himmelen! På din tid var det sönerne, som hämnade do oförrätter, de:as fäder fingo lida af främmande personer; nu deremot är det främmande personer som hämnssde oförrätter, fäderna få lida af sina söner. Derpå tillade han, vätdande sig till den som räckte honom käppeå: — J:, ja, gif mig den; en skymf tillfogad med handen, bör straffas med käpnven, Det är således med denna käpp jag skall