Dagens Nyheter – 15 december 1874, sida 2

oc ORTER — Jag stannade till och med en stund vid detta värdshus. — Ni beställde der en Måltid för don Inigo och hans dotter; ni tände äfven ett rökverk för at sprida vällukt i salen, och qvarlemnade en bukett? — Ja. — I denna bukett befann sig en sippa. — Nå, än sen? — Denna sippa her hon gifvit mig. Gifvit er den med egen hand? — Ja, med egen hani, — och här ser ni den; den Bar vissnat invid mitt hjerta, likasom den fortfarsnde skall vissna der, — Denna sippa hor vi tagit — yckt ur buketten, utan att hon vissie det, eler hittat på landsvägen, der hon tappat dev; tillstå att så förhäller sig, och j:g vill förlåta er. — För det första är det icke af någon annan än Gud och konungen jag skulie kuona mottaga en förlåtölse, svarade den unge mannen stolt; och hvad blommen angår, hur hon gifvit mig den. — Ni ljuger, don Fernand! sade Ramiro; och likasom pi stulit den första af dessa blommor, har ni äfven stulit den andra! Doa Fernnd uppgaf e:t rop af vrede, och i det hun drog sin värja med högra handen, kastade han till don Ramiros fötter såväl den friska blommen som den vissna, sägande: