Dagens Nyheter – 15 december 1874, sida 1

— Hvem? — Jag! Don Ramiro betraktade don Fernand med häpnad och märkte först nu hans blekhet samt buru hans läppar konvulsiviskt darrade. — Ni! utbrast han, i det han tog ett steg tillbaka; och hvarför? — Emedan den som ni älskar — älskar också jag! — Ni är kär i donna Flor! utropade don Ramiro — Ja, som ni gsåger, svarade don Fernand. — Hvar har ni då sett henne förut, och sedan huru låvg tid tillbaka har ni känt henne? frågade don Ramiro, som nu i sin tur blifvit helt bek. — I hvad afseende kan det röra er? — Men det är ju nu två år jag har älskat henne! — Kanske är min kärlek till henne endast två dagar gammal; men om jag under dessa två dagar hunnit komma hennes bjerta närmare än ni under dessa två år? — Bevira mig detta don Fernand, eller jag skall säga helt högt för veriden, att ni öfvermodigt fläckat en teg flickas rykte. — Ni har sagt mig, att ni rest före henne från Malaga till Granada, är det icke så? — Jo, det har jag sagt er. — Ni har under vägen passerat värdshuset Den moriske konungen. DEN FÖRLOBADE SONEN. 38