Dagens Nyheter – 14 december 1874, sida 6

Hvarjehanda nyheter. Likbränning. I Dresden har nyligen egt rum den andra förbränningen af ett menniskolik. Den unga hustrun till en sydtysk läkare bad, då hon kände sitt slut nalkas, att man skulle förbränna hennes lik i stället för att låta det långsamt multna bort i jorden. Om förfarandet sk ifves från Dresden den 8 november: I förrgår afton skedde förbränningen i den Siemensska fabriken härstädes i närvaro af en liten krets dresdenska läkare och andra vetenskapsmän samt borgerliga myndigheter; till handlingen nyttjades den Siemensgska likbränningsugnen. Ehuru inredningen af apparaten i den Stemengska fabriken är blott tillfällig och sålunda saknar hvarje prydnad samt närvaron af en stor mekanisk verkstad naturligtvis åstadkommer åtskillig störning, som eljest icke skulle finnas till, förlopp dock denna allvarliga döds fest på ett värdigt, passande och för känslan ingaluonda sårande sätt. Det till begrafningen inredda fabriksrummet var rikt prydt med blommor, i hvilkas midt kistan med den unga hädangångna stod, och hade derigenom alldeles mist sitt vanliga, grå och enformiga utseende; den sena aftonstunden, det ovanliga i begratningssättet, stundens allvar, den sörjande makens afsked från sin maka — allt detta samverkade till att alstra en högtidlig stämning, sådan som man knappast känner djupare via en vanlig begrafning. Den prest man ombedt hade nekat att biträda. (!) Hr Siemens höll derför i stället ett kort tal, hvarefter jernluckan öppnades och kistan sänktes ned. Så snart den heta luftströmmen inledts i förbränningsrummet, visade iakttagelserna, att ingenstädes upplågade något sprakande, rykande eldbaf; utan ett dallrande, matt, rödt sken spred sig om hela kroppen, som efter kort tid blef rödglödande och derpå öfvergick till hvitglödning. Hela fortgången gjorde intrycket snarare af en snabb förtorkning eller bortsmältning än af förbränning. Efter en half eller tre qvarts timme hade förbränningsakten redan kunnat vara afslutad, om icke de mjuka delarne och framför allt lefver och lunga gjort större motstånd mot hettan, så att förbränningen måste fortgå i något öfver 1!, timme. Under hela denna tid märktes inga störande intryck hvarken på lukt eller hörsel. Liksom redan de gamle grekerna och romarne ansågo askans uppsamlande såsom likbränningsceremoniens högtidligaste del, så visste det närvarande medicinalrådet dr Kächenmeister på gripande sätt att här gifva just åt denna Handling den rätta helgden. Den lilla qvarlefvan af aska upptogs i en urna. — Såsom redan omtalats, (det protestantiska) presterskapet afböjt att deltaga i likbränningsceremonien och uppgifvit som skäl, att man väntade från landskonsistoriet en afgörelse af frågan, om likbränning vore ett kristligt begrafningssätt eller ej, men att utslaget ännu ej kommit. Den högsta kyrkomyndighetens utsago afvaktas derför med stor spänning. Förat hade i samma Siemensska anstalt förbränts liket af den engelske republikanen Charles Dilkes unga hustru, likaledes på grund af hennes egen önskan. Det är alltså två unga qvinnor, gom hos de moderna folken invigt likbränningens begrafningssätt. Ett ovanligt brudpar sammanvigdes härom dagen i en engelsk kyrka, till åskådarnes förlustelse och förvåning. Brudgummen var något öfver fyra svenska fot lång och vägde fem pund. Braden höll sina sex fot i längd, hade en ståtlig gestalt och ett vackert ansigte. AA watt fötter AN Re sind dä Teva eh Ms tt RR LS RAR CR av er VE RR ts R vt JO