Dagens Nyheter – 14 december 1874, sida 2

hvilken en och annan stråle af hennes slönhet . då och: då brukade framtränga. Jag beslöt att välja det förstnämnda medlet. Min får hade-i sin ungdom kännt den framstående man, som. gömde inom sin boning denna skatt. Jag skref till honom; Han besvarade mitt bref. Jag blef hjertligt mottagen, men det var dottera, och icke fadern, jog önskade se; och vare sig på befallning af. gubben . eller af kärlek: till. ensamheten, höll sig flickon envist innesluten i sina enskilda rum. Då tillgrep jag i stället det andra medlet, det mys-eriösa medlet, som bestod i-att söka uppfånga en blick af henne; gär hon i den sens qvällen, troende sig allena, öppnade sitt fönster. för att inandas den friska luften. , För öfrigt är icke detiu medel alltid det kraftigast verkande; och betraktar icke hvarje ung flicka med större intresse. den kavaljer, som suckar under hennes balkong iden tysta natten, än. den som presenterar sig för henne i, en salong? — Ni har städse varit, i-afseende på fruntimmer, en mycket skarpsynt iak:togare, don Ramiro. Fortsätt, jag hör er;:oeh jag iviflar icke på att ni ändå till sist harlyckats. Don Ramiro skakade på hufvudet. — Jag hor icke lyckats fullkomligt, och icke heller kan jag söga att jag misslyckats, svarade han. Est par eller tre gånger kunde-jag, gömd bakom ett framskjutande hörn på andra sidin, om gatan, betrakta henne