rådet! Örn, nyss utnämd till ordförande i senatens justitiedepartement), så kan lätt tyngdpunkten för förhållandena till Ryssland öfverflyttas till ministerstatssekreteraren och den honom till biträde tillsatta Komiten för finska ärenden i S:t Petersburg. Nuvarande ministerstatssekreteraren, grefve Armfelt, har dock städse satt sin högsta point i att. uppträda medlande och jemkande samt mindre administrerande; mer denna balanserande politik har kanske varit den bästa som kunnat följas; och hans efterträdare torde komma att sanna denna åsigt, om han skulle vilja handla mera energiskt antingen åt det ena eller andra hållet. Ehuru man nu icke kan tala om politiska artier i Finland, åtminstone i den bemärkelse af fast sammanhållna associationer, som med detta uttryck betecknas i andra länder, så har dock det, i synnerhet sedan landtdagarnes återinförande, nyvaknade politiska lifvet gifvit anledning till en något bestämdare hållning hos de olika riktningarne i landet. Så finnas inom regeringspersonalen (med dess många generaler) åtskilliga representanter af en 8 k. upplyst despotism, med tby åtföljande högbyråkratiska tendenser. Desse herrar äro naturligtvis det ryska; intressets sjelfskrifna målsmän. Sedan har Finland äfven sitt intelligenseller bildningsparti, hvilket utgöres af större jordegare (särdeles ibland adeln), en del af det förmögnare borgerskapet i städerna, profesgorer och skollärare samt äfven andra tjenstemän i verken; detta parti understödes af nästan hela den svenska pressen ilandet och är tillika banerförare vid genomdrifvandet af sociala reformer samt intager ett framstående rum, i synnerhet vid diskussionerna å landtdagen. Dess ställning i den olycksaliga språkfrågan är temligen indifferent; det hyilar satsen om båda språkens (det svenskas och det finskas) likställighet samt naturenligt utb:ldande af det finska elementet i landet. Till Ryssland intager partiet en något reserverad hållning, såsom dess egenskap af framåtskridandets representant egnar och anstår; och skulle dervid gerna mera värdighet och mindre kittslighet kunna vara på sin plats; ty retad björn är farlig såsom tvåhöfdad örn. Det talrikaste, om ock tills vidare ännu icke det inflytelserikastepartiet är dock det s.k. fennomanska. Utgånget från ettyganska berättigadt ifrande för finska språkets utbildande och insättande i sina rättigheter såsom Finlands nationalspråk, har detta parti dock, genom en del af sina ledares vilseledda fanatism ellar mindre klara uppfattning af förhå!landena, kommit på villovägar och det i två hufvudsakliga riktningar. Dels har detta finsktifrande parti nemligen frammanat en alldeles opåkallad och i många afseenden skadlig animositet mot allt svenskt, dels har det, lika opåkalladt och med lika skadliga följder, uppställt sig som de konservativa intressenas sakförare. Hvardera dessa det B. k. fennomanska partiets skefva riktningar ha bragt det i en för hela landet olycksdiger opposition till det ofvannämda bildningspartiet; och så har då en del fennomaner, ofta kanske orättvist, fått uppbära beskyllningen för en något alltför starkt framträdande lutning åt öster. Ju skarpare nu skilnaden emellan dessa två sistnämda partier framträder, ju hätskare den onaturliga fiendskapen mellan framåtskridande och missuppfattad patriotism gestaltar sig, desto mera arbetar man i händerna på det tredje, först omnämda byråkratiska och ryskt sinnade partiet. Detta vill nu redan gerna skära öfver en kam, som man säger, bildningspartiet och de fåtaliga, egentligen af några sjelfständiga, frisinnade män och studerande ungdom representerade, 8. k. skandinaverna; hvilka, gående längst i sina svenska sympatier, ibland kanske glömma, att större delen af Finlands befolkning utgöres af finnar; somt att väl Finlands kultur härstammar från Sverige, men att tiden nu är inne för en småningom allt mera sjelfständigt-nationel utbildning af detta från vår kulturmoder erhållna arf. I Ryssland börjar emellertid en annan uppfattning af deesa partiställningar i Finland göra sig gällande. Der finner man, att förhållandena väl äro analoga med demi ryska Öster-jöprovinserna, hvarest adliga herrar tyrannisera landtbefolkningen (esther, liver och kurer); att striden i Finland således äfven utkämpas mellan svenska herrar och den (såsom det föregifves) undertryckta finska befolkningen. Se der till hvilka skenbart riktiga, men i verkiigheten grundfalska slutsatser ryssarne komma; och får denna åsigt än vidare rotfästa sig hos de. maktegande i Kyssland, hvilket ju icke är så omöjligt, såvida partilidelsen i Finland icke lägger något band på sig; då — ja då kunde man väl i Finland få erfara, hvad det vill säga att gifva Ryssland anledning att i ordningens namn reglerande ingripa i såväl de genuint finska som de svenskt-finska intressena. Lusten till en sådan rysk intervention är redan väckt, och — Vappåetit vient en mangeant! Åosmmemtn——NR RENEE RR