— SOL 1 utbyte mot dem blott en enda; vid era år, de tygellösa pessionernas ålder, har man icke samma meakt öfver sig sjelf som en gubbe — jg begär endast lydnad och förbinder mig att aldrig fordra af er annst än hvad som är hederligt och rätt. — Förlåt mig, om jsg tslat längre än jag velat don Fernand: åiderdomen är språksam. — Sennor, svarade don Fernand, i det hap bugade gig, jag ger er mitt hedersord deruppå att från och med i dag skall ni ald:ig mera få någon anledning att göra mig förebråelser, och jag lofvar at: visa, det jag blifvit så förbättrad af olyckan, att ni en gång skall glädja er åt att olyckan drabbat mig. — Det är bra Fernand, svarade don Ruiz; jag tillåter er nu att omfamna er mor. Merc6des uppgaf e:t högt rop af glädje och sträckte sina båda armar mot sonen. X XIV. Don Ramiro. Huru Jjuft det än för andra menniskors ögon må vara att se en mor gråtande af sällhet, trycka en son till sitt bröst var denna DEN FÖRLOBADE SONEN, 3G.