Dagens Nyheter – 11 december 1874, sida 2

Men. likasom : iogen detalj .af hela denna scen undgått don Ruiz blickar, så hade äfven donna Mercedes ögon sett allt. Don Fernand vände sig nu till gubben; den. unge mannens ögon voro sänkta, och genom en rörelse med hufvudet och axlarne gaf han tillkävna, att han nu var beredd att höra på hvad den gamle hade att. säga. honom. . Men en märkbar otålighet gömde sig under denna visade ödmjukhet, och för en hvar, som hade förmåga att med ledning af ögats utiryck tolka hjertats tankar, var det tydligt att den straffpredikan, som den förlorade sonen väntade sig att få åhöra, och hvilken han betraktade såsom oundviklig, syntes honom högeligen obehaglig, i synnerhet i donna Flors närvaro. Denna såg att så förhöll sig; och med den finkänsla som utmärker före. rädesvis den bildade qvianan, yttrade hon: — Förlåt, jag tyckte mig höra, att någon gick i porten; det är förmodligen min far som kommer hem; jag sl:yndar att meddela honom den glada underrättelsen om don Fernunds återkomst. Och sedsn hon tyckt Mercedes hand samt vördnadsfalit helsat på den gamie hirrn, aflägsnade hon sg utan att ens se åt den unge mannen, hvilken med sänkt huvud afbidade faderss tal, hvilket han i sitt inre önskade skola blifva så kort som möjligt.